Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Tanzania

Resor med V

Tanzania

Edit Template
Edit Template

På kryss på den oändliga slätten

Safari del 2, Serengeti del 1

Dagen därpå bär det av mot den kända nationalparken Serengeti vars namn betyder ”oändlig slätt” på masajernas språk. Ett otroligt platt landskap som kryllar av vilda djur. Lejon, gepard, elefant, giraff, flodhäst, antiloper av många slag, babianer och massor av vackra fåglar.

ETT GÄNG LEJON SPANAR IN EN ELEFANT
MATDAGS FÖR MARABOUSTORKAR

Ett av de mest speciella ställen Daniel tar oss till är ”the Hippo Pool”, en ganska liten och lerig damm där kanske hundra flodhästar vältrar sig, sover, grymtar, bits, och viftar bort flugor. Om någon som uppfattas som ovälkommen närmar sig blir hela gruppen nervös och det blir ett väldigt liv och väsen när alla ska vända sig och resa sig.

Sent på eftermiddagen kör vi in i Kati Kati Camp där vi ska sova två nätter. Den består av ett tiotal stora tält inredda med säng och sängbord, skrivbord och stolar och ett fullt utrustat badrum med dusch. För att få varmvatten ropar man ”hot water please!” och någon osynlig person hänger upp en säck med varmvatten på en ställning och kopplar på den på duschvattnet. Det funkar helt ok.

Det finns även ett riktigt stort tält som innehåller kök och servering. Alla äter samtidigt medan mörkret faller snabbt, sen tänds en eld utanför och man kan sitta runt den och pokulera över en öl eller en kopp te.

När man vill gå tillbaka till ”sitt” tält måste man ha guide med sig. Varför förstår man när man riktar ficklampan ut i mörkret runt campen. Då dyker ofta ett antal röda ögonpar upp och reflekterar ljuset. Hyenor som står och bevakar oss.