Paris är en stad man kan återvända till hur många gånger som helst. Det finns alltid nya saker att upptäcka och uppleva. Vårt förra besök kan ni läsa om i kapitel 3 och 4 i den här bloggen. Men hur mycket tid man än har hinner man ändå aldrig med allt man har planerat, bland annat för att Paris troligen har världens längsta köer till sina sevärdheter.
Den här gången skulle vi ta god tid på oss och se några av de mest svåråtkomliga platserna. De man måste ha förbeställda biljetter till men ändå tvingas stå i lång kö för. Helt enkelt för att de är så populära. Som Louvren, Notre Dame-katedralen och Sainte-Chapelle. Kön till den sistnämnda ser ni här ovan.
Jag tror inte att vi någonstans i världen har köat så mycket som i Paris. Guskelov ligger de här tre platserna nära varandra, på eller intill ön Île de la Cité i Seinefloden.
För V som är hängiven frankrikeälskare är varje Parisbesök en fest. Kaféerna, gatukorsningarnas bistroserveringar, språket, stämningen. Och förstås det franska köket. Paris är en relativt dyr stad för restaurangbesök, så man vill gärna hitta det rätta stället. Men att navigera rätt i Paris restaurangvärld är inte det lättaste. Söker man på nätet hittar man mängder av tips, alltför många för att kunna göra rätt val direkt. Hos de populäraste måste man boka bord flera dagar eller veckor i förväg. Vi har chansat och för det mesta inte blivit besvikna, men vi har ännu inte hittat någon restaurang vi gärna återvänder till. Det här besökets bästa krogar var La Mascotte i Montmartre och Onyx vid Galeries Lafayette (För länkar se högerspalten).
Första kön ringlar sig fram mot Notre Dame, återuppbyggt efter den stora branden 2019, och nu ett ännu mer populärt turistmål än tidigare. Vi har försökt skaffa biljetter på den officiella hemsidan, de är gratis och garanterar entré ett bestämt klockslag. Men trots att det släpps tusentals biljetter varje dag har det bara stått ”sold out” varenda gång vi försökt. Så vi får köa.
Kön rör sig ändå ganska snabbt, så vi är inne efter ca 30 minuter, just när det börjar regna. Det framgår tydligt att det är de två motstående gigantiska rosettfönstren som det är mest iträngsel framför, i övrigt rör man sig utan problem i kyrkan.
Några av de kapell som i god katolsk ordning ligger längs ytterväggarna har fått moderna dekorationer, antagligen för att de gamla förstördes då taket störtade in vid branden. I andra är det ganska tomt men i några är dramatiska konstverk placerade, både i form av målningar och skulpturer.
Vid konstmuséet Louvren går det lite snabbare att köa, men det är ändå en besvikelse. Vi hade beställt biljetter en månad tidigare via en agentur på nätet som lockade med ”gå-före-i-kön”-biljetter. Betydligt dyrare än de ordinarie biljetter man får tag i på Louvrens egen sajt. Men vi fick besked om att dessa biljetter var så speciella att vi skulle få dem först 24 timmar före entré.
Men biljetterna kom inte när de skulle. Vi mejlade och påminde, men fick aldrig något svar. Till sist hittade vi ett telefonnummer till agenturen i Storbritannien (i Frankrike fanns ingen) och fick där tala med en robot (!) som påstod att vi redan fått biljetterna. Men som la till: ”Vill ni att vi skickar dem igen?” På så sätt fick vi dem och travade iväg till Louvren. Där vi blev varse att någon ”gå-före-kön”-biljett inte existerar. Agenturen, en amerikansk vid namn Headout, hade lurat oss. Men vi hade fått riktiga, fast dyrare biljetter, så vi kom trots allt in.
