Att ta sig fram i storstäder som Kairo och Alexandria är inte det lättaste. Allmänna transporter är det dåligt med. Kairo, Afrikas största stad, har en bra och billig tunnelbana, men den har bara två linjer, en nord-sydlig och en öst-västlig. Alexandria har några skramliga spårvagnar i centrum.
Det finns även ett system med minibussar, men dels står deras destinationer bara på arabiska och dels är de alltid proppfulla. Taxi valde vi bort, de officiella gula taxibilarna är urgamla ryska Lada och de ser alla ut som om de körts i krocktävlingar. De kryssar omkring och raggar kunder, men bara lokalbefolkningen verkar vilja åka med dem. De vet väl redan vad resan kostar och slipper diskussioner om betalningar.
Det enda som fungerar i Egyptens storstäder är Uber. Alla resebloggar säger samma sak. Fast pris och inget förhandlande. Och de kommer alltid inom bara några minuter.
Det finns dock en nackdel med Uber, och det är att få förare talar eller förstår engelska. Det är inget konstigt, det gör nästan inga egyptier. Så resorna med Uber blir tysta, inget småprat med föraren. Måste man kommunicera något tar de flesta upp mobilen och öppnar en översättningsapp, men det vill man absolut undvika i den sanslöst röriga biltrafiken. Händerna på ratten och ögonen på vägen, tack!
Vad den Uberförare som körde oss till Mokattamdistriktet menade när han skakade på huvudet var dock lätt att klura ut. Han förstod inte alls varför vi ville åka till ett sådant ställe.
När vi kommit ur bilen och klättrat uppför långa trappor till bebyggelsen kändes det som om vi var de första västerlänningar som någonsin besökt dessa kvarter. Vi blev omedelbart indragna i en malström av människor och omringade av barn som ville bli fotograferade. Vi hade hamnat mitt i en marknad med grönsaker och bröd och vi fick fantastiska bilder. Men det var faktiskt inte alls därför vi kommit dit.
Efter att ha krånglat oss tvärs igenom den trånga och överbefolkade stadsdelen fick vi till sist en glimt av varför den kallas ”Garbage City”, Sopstaden. Hit forslas sopor i stora säckar från hela Kairo och invånare som kallas ”Zabbaleen” lever på att sortera dessa sopor och sälja vidare det som går att sälja. Vi ser en hel familj sitta i ett hav av sopor, omgivna av miljoner flugor, och sortera materialet.
Det här är en privat verksamhet som startades för nära hundra år sedan av fattiga koptiska (alltså kristna) familjer som kom hit från södra Egypten. Men den sägs vara oerhört effektiv, beräkningar ger vid handen att cirka 80 procent av soporna återvinns, jämfört med bara 20-25 procent i västländernas sopsortering. Men Zabbaleen lever i stor fattigdom, sjukdomar grasserar och i stadsdelen saknar det mesta av samhällelig service. Stinkande sopor ligger i högar överallt.
Fortsätter man uppför bergssluttningen på andra sidan Garbage City möts man av stora uthuggna reliefer i de gula sandstensbergen vid sidan av vägen. Motiven är bibliska, och självklart har bibelns berättelse om hur Maria och Josef med Jesusbarnet flydde till Egypten en framträdande plats. Kopterna ser sig ofta som ursprungliga kristna, och det finns en del arkeologiska fynd som ger stöd åt deras uppfattning.
Ännu längre upp i den allt brantare sluttningen öppnar sig ett enormt hål som fortsätter in under Mokattamberget. Här ligger Sankt Simons kyrka, den största kristna kyrkan i Afrika. 20 000 åhörare får plats i den amfiteaterliknande grottöppningen.
Sankt Simon kallades också ”garvaren” och var en läderarbetare med starkt kristen tro som utförde ett mirakel just här. I enlighet med den bibliska devisen att ”tron kan försätta berg” fick han hela berget att sväva i luften.
Bland de besökare som flanerar omkring i grottkyrkan ser vi även kvinnor i muslimsk niqab. Men det verkar inte vara konstigt alls och vi ser muslimska familjer besöka även andra kristna/koptiska helgedomar i Kairo.
Det finns ett område söder om centrum som kallas ”koptiska Kairo”, med en koptisk begravningsplats och flera mycket gamla kyrkor. De mest kända är den ”hängande kyrkan”, St Georgskatedralen (grekisk ortodox) och Sankt Sergius och Bacchus kyrka. Den sistnämnda är byggd där en del tror att den heliga familjen bodde under flykten till Egypten. I de trånga gränderna hittar vi också en synagoga och tänker att kyrkorummen i de olika religionerna är förvånansvärt lika.
I koptiska Kairo finns också en smal och vindlande basargata med böcker och souvenirer till salu.
