Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Tanzania

Resor med V

IMG_7147Lismal

Tanzania

Edit Template

nästa

round-line-right-arrow
Edit Template
round-line-right-arrow

Bushbabies och ett farväl

Pemba del 2

När vi nu är inne på ämnet vilda djur så finns det även en gynnare som vi hör tjoa på nätterna men nästan aldrig ser. Invånarna kallar den för ”Bush Baby”, på svenska heter den otolemur och är en nattaktiv apa av typen galago. Vi lägger ut en banan på altanen på kvällen och sitter och väntar på den. Men till sist somnar vi och nästa morgon är bananen uppäten.

Vi tror att vi aldrig ska få se den men den allra sista kvällen när vi går hem efter middagen ser vi den plötsligt i ett träd bara fem-tio meter bort. Den ser ut som en stor ekorre med ett litet nallebjörnshuvud.

Vi hälsar också på i byn Wambaa som ligger en liten bit inåt land från hotellet. En hotellanställd som bor i byn visar oss runt och genast omringas vi av en hop ungar som är nyfikna och också gärna vill provocera oss med knuffar och låtsade karatesparkar.

I övrigt är byns innevånare inte direkt påflugna utan håller sig för sig själva. Husen är för det mesta oerhört enkla lerhus, ”gatorna” är inte mer än dammiga stigar. Men överallt ligger tygstycken utbredda med små svarta växtdelar på. Det är kryddnejlikor som odlats på Zanzibar och Pemba i stor skala sedan många hundra år och här ligger nu den senaste skörden på tork.

En till utfärd hinner vi med på Pemba. I skymningen, en halvtimme före solnedgången riggas en stor träsegelbåt, en dhow (du såg en segla förbi på förra sidan). Det är en arabisk båttyp som använts i dessa vatten i århundraden. Att sätta det enda stora trekantiga seglet är ett styvt jobb som kräver insatser av fyra besättningsmän. Men upp kommer det och sen glider vi så fint och stilla fram genom vattnet som färgas orangerött i solnedgången. Ett vackert sätt att ta farväl på, både till Pemba och till Afrika. Hoppas vi ses igen!

Så här reste vi omkring i Tanzania:

Vad tyckte du om vår reseberättelse? Har du frågor? Skriv till oss här, länka till oss på sociala medier eller skriv en kommentar längst ner!