Istanbul är en makalös stad, full av spännande historia, drama, praktfulla byggnadsverk, underbar mat och överraskningar runt knuten. Jag hade aldrig besökt staden tidigare men det var tur att det blev av när det väl blev. Idag bör man kanske tänka sig för, med tanke på den allt mer diktatoriskt strävande presidenten och den ökande islamisering som sker i Turkiet.
Vi bor i sydöstra delen av Fatih, i området bakom den blå moskén där det finns många små mysiga hotell och restauranger. Det är också där de flesta gamla minnesmärkena finns.
Vi börjar i den blå moskén, eller Sultan Achmet som den egentligen heter efter byggherren. En av stadens största moskéer och den mest lättillgängliga för turister. Byggd i början av 1600-talet och verkligen gigantisk. Och mycket vacker med sin blå mosaik på väggarna.
Som besökare måste man följa de gängse reglerna för helgedomar, byxor som täcker knäna, kvinnor måste täcka hår och axlar. Inget fotograferande under bönestunden. Och ovanligt nog – kyssförbud!
De flesta som besöker platsen gör nog en trippel här. Blå moskén – Hippodromen – Hagia Sofia, de är närmsta grannar. Hippodromen är ett torg som har i stort sett samma form som den gamla romerska hästkapplöpningsarena som en gång låg här. Några av banans rundningsmärken står kvar ännu.
Hagia Sofia (Ayasofya på turkiska) ser utifrån ut som en moské, vilket det också en gång var (och nu är igen). Men den byggdes som en kristen basilika under den bysantinska eran, och gjordes om och byggdes till av de ottomanska erövrarna. Överraskande bevarade de muslimska härskarna mycket av de kristna utsmyckningarna, bl a fantastiska mosaiker som man framför allt ser på de övre gallerierna.
Hagia Sofia förvandlades till museum 1934 av Kemal Atatürk, det moderna turkiets grundare. Det innehåller än idag både muslimska och kristna utsmyckningar, bl a de fyra sk serafer, sexvingade änglar som målats där strävbågarna som håller upp den stora kupolen möts*). Hela rummet har dimensioner som får det att svindla lite. Och tänk att det byggdes på 500-talet…
Orkar man så kan man hitta ännu en märkvärdig historia i grannskapet, nämligen de underjordiska cisterner som romarna byggde för stadens vattenförsörjning. Basilikacisternen är den största, och ett givet turistmål, så räkna med kötid. Nere i cisternen råder en lite spöklik stämning, fiskar simmar omkring i det klara vattnet och taket stöttas av inte mindre än 336 marmorpelare.
Härnäst satsar vi på en tur genom den stora basaren, rena motorvägsbredden jämfört t ex med de trånga gångarna i Jerusalems gamla stad. Här glittrar och blänker det av guld och silver, doftar underbart av kryddor och frukter, och det hojtas friskt på den som dröjer det allra minsta framför en butik.
*) Turkiets president Erdogan som sedan 2002 styr landet som ledare för ett islamiskt parti, bestämde för något år sedan att Hagia Sofia ska bli en moské igen. Vad vi förstår kan man dock även som kristen fortfarande besöka byggnaden.
