Resor med V

Aten

Två städer i en

Aten

Vi tycker nog att Aten är en obegripligt underskattad stad som besöksmål. Vi har varit där ett par gånger och återvänder mer än gärna, för det är en vänlig och öppen stad med väldigt mycket att upptäcka. Egentligen är det två städer, en antik stad med vitnande ruiner som tittar fram närapå överallt, men samtidigt också en modern stad med charmiga miljöer, ypperliga restauranger och caféer, grönskande parker och vänliga invånare. Att den ligger på gränsen till orienten, både geografiskt och kulturellt är en extra bonuskrydda.

Passagen mellan den antika staden och den moderna är det magnifika Akropolismuseet, inte så långt ifrån den kulle där tempelkomplexet ligger, men mitt i den brusande storstaden. Här pågår utgrävningar bokstavligt talat under besökarens fötter, under golv av glas avtäcks gamla husväggar och gator, och i de övre våningarna kommer de gamla ruinerna till liv.

Aten är en stad mellan skogklädda kullar, lätta att ta sig upp på för att hänföras av utsikten. Vår absoluta favorit är Filopappos kulle där ljuset är väldigt speciellt. Den ligger mitt i staden, med härliga omgivningar att flanera sig fram igenom. Den kallas ibland ”musernas kulle”, eftersom man i antiken ansåg att muserna, sångens, musikens och poesins gudinnor samlades där. Det kan vi absolut tro på.

När vi tillsammans besökte Aten första gången bodde vi vid Filopappokullens fot, i ett hus där förr den legendariska radiojournalisten Ariane Wahlgren bodde, hon som då Grekland styrdes av en militärjunta modigt rapporterade om hemskheterna och motståndet till svenska radiolyssnare. Idag är det ett hus där svenska författare och journalister får bo som stipendiater.

Att ta sig upp på Akropolisklippan kräver hyggligt starka och uthålliga ben, men det är ju något man bara måste göra. Vi rekommenderar nog att man besöker museet först, uppe i komplexet finns inte mycket information om vad som är vad, och det blir lätt en förvirrad promenad i trängsel och högar av gamla stenfragment. Imponerande men samtidigt lite deprimerande. Tänk att västeuropeiska antikvitetsrövare tilläts ta med sig och skeppa iväg mängder av statyer och andra föremål till och med från det stora Parthenontemplet till museer i bland annat England, Frankrike och Danmark. Det är ju inte klokt!

Nedanför klippan finns flera lämningar av det antika Aten, t ex amfiteatrar i olika stadier av upplösning. Men också väldigt mysiga kvarter med smala gator och små tavernor. Och det samma kan sägas om kvarteren runt t-banestationen Monastiraki, väldigt populära med tavernor vägg i vägg. Här finns också en stor loppmarknad.

En samling antika byggnader som vi tyvärr ännu inte hunnit besöka ännu finns på den sk agoran, den öppna platsen väster om Monastiraki. Där finns bl a det lååånga hus (Attalos Stoa) strax intill ingången som idag inrymmer ett museum där det dagliga livet på agoran i antiken skildras. Agoran var Atens politiska centrum, men också en marknadsplats och en plats där man hängde och träffades. I andra änden från muséet räknat finns Atens mest välbevarade tempel, Hefaistos tempel. Dit går vi nästa gång!

ATTALOS STOA
INTE HEFAISTOS TEMPEL, MEN "VINDARNAS TORN"

Men det moderna Aten då? Vid vårt första besök var den senaste hot spoten ”Gazi”, ett gammalt gasverksområde som byggts om till hippa restauranger och klubbar. Vi var där flera gånger och det var alltid hög puls framåt natten. Men i Aten finns det många nöjescentra, vad som gäller för tillfället får man fråga sig fram till. Hör med hotellet!

Ett stråk som alltid är populärt, inte minst kvällstid, är vägen längs Philipapposkullens östra sida, mot Akropolis. Där kan man flanera länge och passera den ena trevliga uteserveringen efter den andra. Väldigt restaurangtätt är det också norr om agoran, mellan t-banestationerna Monastiraki och Thiseio. Där rekommenderar vi absolut Kuzina, en restaurang med fantastisk mat och fin utsikt mot det nattligt upplysta Akropolis.

Aten har såklart en internationell flygplats men ingen hamn, den får man ta sig till Pireus för att hitta. Vilket absolut är värt en resa, man kan ta tunnelbanan från city ända ut. Därifrån går färjorna till alla delar av den väldiga övärld som tillhör Grekland. Där finns farliga sjömansbarer där gangsterbossar frossar i pommes frites och whisky medan deras underhuggare och säkerhetsvakter hänger vid borden intill. Och kanske en bouzoukispelare framför vemodiga sånger i ett hörn.

Aten lämnar vi alltid med lite vemod. Även om vi råkat ut för både ficktjuvar och trilskande bankomater där så har stan alltid en särskild plats i våra hjärtan. 

Lämna en kommentar