Resor med V

Antibes

innehåll

vidare

innehåll

vidare

Rivierans blå smycke

Antibes del 3

Nästa dag hyr vi en liten bil och far upp i bergen till Provence och det famösa vindistriktet Chateauneuf-de-pape. Det blir två timmars fransk bilkörning med livsfarliga omkörningar i livsfarliga hastigheter, med ilskna bilister som visar fingret när vi tvekar en halv sekund vid en avtagsväg (V visar snabbt fingret tillbaka).

Här uppe tycks all öppen mark vara täcks av vinodlingar, t o m mellan husen inne i samhällena står vinrankor. Vi har bokat in oss på vingården Chateau des Fines Roches för vinprovning och övernattning. När vi kommer dit blir det en generös lunchtallrik med charkuterier och ost och ett glas av gårdens läckra röda vin, och nu kan vi slappna av.

Chateauneuf-de-pape är ett distrikt där man producerar exceptionellt fylligt och smakrikt vin. I centrum ligger den pittoreska bergsbyn som heter likadant. Det märkliga namnet kommer egentligen av den borgruin som ligger högst uppe på toppen och som en gång var påvens sommarslott. Det var på 1300-talet då påvemakten var så försvagad att den franske kungen kunde utse en egen påve med sin heliga stol i Avignon.

Vi går runt i den pittoreska lilla byn som på grund av mässan (det är söndag) är ganska folktom. I nästan varje hus finns en vinhandel kopplad till ett vindistrikt i trakten. Och det är många, nära 200 producenter gör vin i detta område. De flesta tillverkar rött vin, men några, som ”vår” vingård, gör också ett vitt vin som är väldigt fräscht.

EN AV MÅNGA VINHANDLARE
SLINGRANDE GRÄNDER

Vi äter en god middag på slottet, typiskt nog med fisk till huvudrätt, så det blir inget av det goda röda vinet här. Men vi köper med oss några flaskor för ta med oss hem till Sverige. Enligt den man som presenterar vinerna vid avsmakningen kan man lagra Chateauneuf-de-Pape-vin i mellan 5 och 15 år, då blir smaken optimal.

Ute i vinodlingen ser vi att marken mellan vinstockarna består av ganska stora runda gula stenar, vilket är en del av hemligheten med vinets smaklighet. Dessa stenar, sk galets, värms upp av solen under dagtid och värmer sedan vinstockarnas rötter under natten.

Vi återvänder till Antibes nästa morgon och inser att vi inte en enda gång under vårt besök fått ägna oss åt vår stora franska passion, ostron. Det är måndag och många krogar är stängda, men vi lyckas få ett bord på en fiskrestaurang nere i hamnen, Chez Mô. Där serveras vi ett fat med superläckra slemmisar tillsammans med ett härligt friskt lokalt vitt vin. Vi är i sjunde himlen.

Enligt SMHI är det hemma i Helsingborg kallt och regnigt, och vi längtar inte dit. Så vi drar ut på avskedet så mycket vi kan och vandrar sakta i den inte alltför kyliga Antibes-natten, genom en stad som vi alltid kommer att vilja se igen.

Lämna en kommentar

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och jag har tidigare jobbat som journalist mm på SR och SVT. Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, journalist och fotograf.

Vår favoritsysselsättning är att resa runt i världen och se andra kulturer och samhällen. I flera år har vi äventyrat i Asien, Afrika och Latinamerika, och även naturligtvis i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen, och hoppas att ni vill följa med oss!

PS. På sajten aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, samhällen och människor.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.

Jag heter Lars Aldman och har bl a jobbat som journalist mm på SR och SVT.  Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och uppleva andra kulturer. I flera år har vi rest omkring i världens fyra hörn och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen på dessa upptäcktsfärder. Hoppas ni vill följa med!

Hej!

Vår senaste resa gick till Albanien där vi under tre veckor upplevde detta okända men så spännande och vackra land. Från de hisnande höga bergen i norr, de gamla städerna och de djupa floddalarna i landets mitt, till de långa stränderna med sitt klara vatten i söder. Klicka på Albanien och läs om landets dramatiska historia och dess vänliga och gästfria invånare.

NYTT!

There's now a new addition to the blog, about our trip to Albania. During three weeks we traveled up and down this unknown but beautiful country. From the high mountains in the north to the ancient towns and the deep valleys inland, to the sandy beaches and the clear green water in the south. Click on Albania in the map and read about its dramatic history and kind and hospitable people.

NEW!
I'm Lars Aldman from Sweden. I worked for many years at the Swedish National TV and Radio, but now my main interest is traveling around the world with "V", my lovely wife Veronica, who is a freelance journalist and photographer.
For the last ten years we have traveled through Asia, Africa, Latin America, and Europe. We love to experience different cultures and societies and we hope you'll join us!