Vi insåg det nog egentligen inte från början, men resan råkade gå genom tre länder, Sydkorea, Vietnam och Kambodja, vars öden visade sig vara hoplänkade genom slående lika historiska förutsättningar. Men som trots det gick helt olika vägar, och idag har nått vitt skilda positioner på framgångsskalan, både ekonomiskt, socialt och politiskt. Söker vi orsaker måste vi börja med kolonialismen, som så gott som alltid i grunden förstör det kolonialiserade landets egen förmåga att utvecklas.
Kolonialtiden
Korea ockuperades av Japan från 1910 fram till dess kapitulation i andra världskrigets slut 1945.
Vietnam var en fransk koloni från 1885 fram till 1945 då den kommunistiska befrielserörelsen Viet Minh under Ho Chi Minh kastade ut fransmännen.
Kambodja blev en fransk koloni 1863, märkligt nog på egen begäran. Detta för att få beskydd mot vad man såg som aggression från Vietnam. Koloniseringen varade till 1953 då Kambodjas kung Sihanouk lyckades förhandla fram självständighet för sitt land.
Motståndet
Vad som hände sedan visar också på likheter länderna emellan. I ett koloniserat land uppstår alltid förr eller senare ett motstånd mot kolonialmakten. Det finns ofta både en gruppering som vill se ett befriat land med vänsterinriktning och en annan som vill samma sak men med högerpolitik. Under befrielsekriget slåss de mot en gemensam fiende, men når man framgång i kampen blir skillnaderna tydliga, och forna vapenbröder börjar bekämpa varandra.
Inbördeskrig
Nu får konflikten en internationell dimension eftersom var sida understöds med vapen och pengar av de stormakter som har intresse av att den ena eller andra sidan vinner. I Sydostasien stöddes vänsterrörelserna av Kina och Ryssland, medan USA, vars mission var att stoppa kommunismens utbredning gav allt tänkbart stöd till högern. Resutatet? Brutala inbördeskrig.
Krigets efterbörd
Vietnam delades på mitten då Ho Chi Minhs styrkor behärskade den norra halvan och skiftande USA-stödda militära ledare den södra. Men landet återförenades 1975 då Nordvietnam och det socialistiska FNL tvingade USA att lämna den södra delen av landet.
I Korea uppstod efter ett brutalt inbördeskrig en likadan situation. Där slöt de stridande parterna ett stilleståndsavtal 1953, men fientligheterna har aldrig upphört utan fortsatt in i modern tid.
Kambodja drogs in i en konflikt under Vietnamkriget i slutet av 1960-talet, då USA utförde massiva bombningar i landet. Detta ledde till ett folkligt hat mot USA, vilket gav den kommunistiska rörelse som en gång bildats i motstånd mot kolonialmakten Frankrike ett starkt uppsving. Dess gerillasoldater kallades nu ”Röda Khmererna”.
1970 avsattes den populäre kung Sihanouk i en USA-stödd kupp och generalen Lon Nol tog makten. Men 1973 startade USA en ny bombkampanj, nu för att stoppa de Röda Khmerernas framfart. Resultatet blev det motsatta – burna av ett massivt folkligt stöd intog de Röda Khmererna under ledning av Pol Pot huvudstaden Phnom Penh 1975. Nästan genast startade ett skräckvälde som tvingade ut städernas befolkning till landsbygden och bedrev massavrättningar och tortyr. Detta plus svält och sjukdomar tog flera miljoner kambodjaners liv.
Fyra år senare invaderade vietnamesiska trupper Kambodja och Phnom Penh befriades. Röda khmererna drog sig mot gränsen till Thailand och fortsatte ett gerillakrig i tio år innan de gav upp. 1993 infördes demokrati,
Läget idag
Två av länderna delades alltså, men ett av dem återförenades. Det tredje landet, Kambodja förblev helt, och betraktar sig idag som en demokrati, även om den av många, inte minst i väst betraktas som något av en skendemokrati.
Men alla tre drabbades av våld och miljontals dödsoffer på grund av en konflikt som egentligen inte var deras, utan var vad man idag kallar ”proxykrig”. Våldet drivs på och finansieras av stormakter som vill utvidga sitt inflytande. Men våldet utkämpas alltid på säkert avstånd ifrån stormakternas egna territorier.
