Resor med V
Paris
Halvvägs till himlen
Paris del 2
Nu behövs hyggligt starka ben eller ett Metro-kort för att följa oss till nästa sevärdhet, men är det en solig dag är det absolut värt besväret. I närheten av Place de la Republique (Metrostation Republique) hittar vi ena änden av kanalen Saint-Martin, vid en plats som kallas Passerelle des Douanes. Kanalens kajer är populära hängställen, och på östra sidan finns kvarter med flera riktigt bra mat- och fikaställen. Bl a legendariska Hôtel du Nord där vi äter en härlig, och för att vara i Paris, prisvärd middag.
Några kvarter därifrån finns en ”stjärnkorsning”, en parisisk specialitet, där gatorna Rue Bichat, Rue Albert och Rue Marie et Louise möts, där står ett härligt svängigt band och spelar balkaninfluerad musik. På gatorna runt omkring är det loppmarknad. En vecka senare är det svårt att minnas denna soliga festdag, för då slår terrorister till och skjuter ihjäl ett antal människor på restauranger vid den här platsen.
Eiffeltornet är naturligtvis ett måste. Det hade jag konstigt nog inte förstått vid mina tidigare Parisbesök, men när vi väl är där, mitt under ett maratonlopp, inser jag att tornet helt enkelt måste bestigas.
Visserligen vet man ju att Eiffeltornet är stort, men först när man väl befinner sig under det för att välja en uppgång i någon av de fyra ”fötterna” så inser man hur enorm denna bisarra skapelse är. Byggd med stål och nitar med en ingenjörskonst som jag vill kalla engelsk. Så där ser alla järnvägsbroar från 1800-talet ut i det landet.
Eiffeltornet har tre plattformar och man kan klättra i trappor upp till den andra. Men ska man hela vägen upp till den tredje och översta måste man ta hissen. Däruppe är det nästan obehagligt att titta ner, avståndet till marken är obegripligt långt. Däruppe finns också en champagnebar om man nu är tvungen att lugna nerverna. Där finns också en liten lägenhet som Eiffel byggde åt sig själv. Man ser genom fönstren att därinne sitter en docka, föreställande uppfinnaren Thomas Edison som lyssnar på sin uppfinning fonografen. I verkligheten var Edison faktiskt en av de få som tilläts besöka Eiffel i tornet.
Lite fler bilder på det fascinerande tornet:
Till sist två konstupplevelser av väldigt olika slag. Musee d’Orsay är ett supertrevligt konstmuseum som vi verkligen rekommenderar. Inte tillnärmelsevis så långa köer som vid Louvren, och ett besök som tar kanske en halv dag (Louvren tar flera dagar att gå igenom).
Den andra konstupplevelsen är av en stad delvis dränkt i graffitti. Vi passerar bl a en vägg som dekoreras av flera gatukonstnärer, samtidigt som en modefotografering äger rum där.
Avslutningsvis: Paris är en stad som alltid är full av glada överraskningar. Och det är därför vi alltid längtar tillbaka dit.
