Resor med V

Ikaria

Ikaria

Ikaria – en helt annan grekisk ö

Vi är inte helt säkra på varför vi valde just Ikaria som resmål, troligen läste vi om den nån gång för flera år sen när vi samlade på udda ställen i den grekiska övärlden. Och när vi det här året bestämde att testa en annan sorts semester – att bo länge på samma ställe – så kom idén om Ikaria upp igen. Vi läste mer om ön, och ju mer vi läste desto mer entusiastiska blev vi.

Blue Zone

Namnet Ikaria har med legenden om Icarus att göra. Han som flög för nära solen och störtade i havet när vingarna smalt. Och där han slog ner ligger nu Ikaria.

De flesta har nog aldrig hört talas om ön, men Ikaria är faktiskt uppmärksammat i hela världen för att det är en sk. Blue Zone, där folk lever ovanligt länge, att maten är fantastisk och att det är en ”okänd pärla” i Egeiska havet. Och det där lät så intressant att det tänkte vi undersöka.

Ikaria har i många hundra år varit en avlägsen utpost, en bortglömd avkrok även för politikerna i Aten, och även om färjorna från Pireus hittar hit så var det inte förrän 1995 som Ikaria fick en flygplats. Den placerades på den mest platta delen av ön, en udde, men det krävdes ändå tonvis med fyllnadsmassor i havet för att få banan tillräckligt lång.

Annars är det inte mycket som är platt på Ikaria. En avlång ö ca fyra mil lång och en knapp mil bred, men med en bergsrygg som på ett par ställen reser sig över tusen meter över havet. Det innebär att det mesta lutar här. Vägarna går i serpentiner överallt, raksträckor existerar inte.

För att kunna odla har ikarianerna under årtusenden byggt terrasser på sluttningarna över hela ön. Många av dem används fortfarande, framför allt för olivträd och vinrankor.

Ikaria har alltid varit en fattig och mager ö. Men befolkningen har inte bara haft jordmånen emot sig, dessutom har under långa perioder erövrare och banditer härjat, perser, genovesare, ottomaner, pirater och kapare har i historisk tid plågat Ikara så till den milda grad att invånarna för en tid övergav sina hus och flyttade upp i bergen. Där bodde de i grottor eller sk ”gömda hus”, hus som byggdes under stora stenblock för att inte vara synliga från havet. Periodvis lyckades de så väl att ön ansågs obebodd.

GÖMT HUS
ÖVERGIVEN GÅRD

Huset vi hyr är lite mer modernt, med två sovrum, två badrum, matrum och kök. Men inomhus är man sällan här pga värmen. En lite trist detalj är alla getingar som går till attack när man sitter utomhus. Troligen är de extra aggressiva för att hettan fått alla blommor att vissna. Ikarianerna har ett alldeles eget sätt att skrämma bort getingar, de fjuttar eld på en liten hög med grekiskt kaffe på ett fat. Och det funkar faktiskt!

"VÅRT" HUS I MAGANITIS
FRUKOSTREDSKAPEN
IKARIANSK GETINGSKRÄMMA

Fem saker som är bra att veta om Ikaria:

  1. Ta sig dit: Direktflyg från Aten, alternativt färja från Piraerus. En variant är att åka flygstol till Samos och ta färjan därifrån.
  2. Bo: Air B’n’B har några hus, men flera ligger på avlägsna ställen. Små hotell finns i de större orterna. Karimalis vingård (se nedan) har jättefin Farm Stay.
  3. Bästa stranden: Livadi/Mesachti. Två stränder intill varann med fin sand både på land och på botten. Solstolar, mat/bar och toa. Helt enkelt perfekt.
  4. Bästa maten: Karimalis vingård i Piyi nära Christos. Anna’s fish tavern i Nas. Klimataria i Agios Kirykos. Och förstås Apostolis i Maganitis.
  5. Missa inte: Boka hyrbil i förväg, det är enda sättet att ta sig runt. Gå på vandring i bergen längs de gamla ”monopatia”-stigarna. Eller boka en utfärd med cykel eller på hästrygg. Bada i varm källa i Therma. Klättra upp i Koskinas Castle, högst uppe på kliptoppen, om du har starka ben!
Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och jag har tidigare jobbat som journalist mm på SR och SVT. Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, journalist och fotograf.

Vår favoritsysselsättning är att resa runt i världen och se andra kulturer och samhällen. I flera år har vi äventyrat i Asien, Afrika och Latinamerika, och även naturligtvis i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen, och hoppas att ni vill följa med oss!

PS. På sajten aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, samhällen och människor.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.